söndag 27 januari 2013

Kriser.....nr 1

För snart 10 år sedan fick jag 4 st olika livskriser inom en 4 års period. Har väl hämtat mig någorlunda, men det kommer över mig ibland. En sorg....en sorg och saknad som alltid finns där, mer eller mindre.
3 av dom 4 kriserna har börjat vid vårkanten mars - april. Så man är lite på spänn vid denna tiden. Önskar att aldrig få något mer elände. Det är nog nu.

Vid 42 års ålder gick jag in i väggen. Fick ett slags elliptiska anfall och som en cp skadad rörelse mönster. Blev ljus och ljud känslig, kroppen orkade ingenting, var yr och svag. Tappade tråden vid samtal och hittade inte ord. Enligt alla tester var jag frisk, inget fel hittades så det blev psykosomastisk stress som min diagnos. Detta skulle då tränas bort hos sjukgymnast. ???? Hur tänkte dom. Kunde inte sitta på en tränings cykel utan att börja skaka som en (ursäkta) cp skadad. Jätte otäck känsla.

Hade turen att en av sjukgymnasterna kunde akupuktur och hade det medicinska kinesiska tänket. Så det blev nålarna som blev min räddning. Från att få ca 10 st nålar i början så hade jag upp till 40 nålar över hela kroppen till slut. Kunde komma dit bokstavligt nere i skorna och gick där ifrån svävande på moln. Att min underbara make ställde upp och köra mig är guld värt, för jag kunde inte köra bil heller. Det var mos i hjärnan, alla intryck var svårt att få in och få bearbetat.

Jag blev skickad på en 8 v. kurs inom mental träning med Uneståls tänket. Låg varje eftermiddag och kväll och lyssnade och somnade med Unestål i öronen. Sakta började jag kunna gå på små promenader efter ett halv år. När man tänker efter nu vad min familj har varit med om. Både min make och mina barn. Barnen var ju små då och vana att jag skjutsade dom hit och dit. Handlade, lagade maten, fixade trädgården, städade och tvättade samt sköta mitt företag. Upp och nervända världen alltså. Allt detta fick ju min make fixa. Så det blev som det blev. Trädgården växte igen mm. allt som hade låg priotering blev åt sidosatt. Alla levde i en slags bubbla.

Hittade en bok hemma som maken köpt. "Boken om de inre övningarna, bota dig själv till kropp och själ" av dr. Stephen T. Chang.
Denna bok hjälpte mig tillbaka i livet. Den har blivit min bibel, en bok som jag är så rädd om och dyrkar som det allra heligaste.

Vad har man att förlora om man inte provar. Jag provade de fem djurövningarna samt övningar för de åtta väderstrecken. Samt de tolv nervövningarna. Det är som typ qi gong övningar en del av det.
Här hände något i kroppen, nästan som hokus pokus. Min energin kom till baka, jag kunde springa och hoppa samt busa med barnen.

Så dessa övningarna körde jag varje dag, morgonen med väderstrecken och på kvällen med nervövningarna.
Det tog mig 2 år att bli "hel" igen med en viss stresskännslighet kvar i kroppen.
Då kom den STORA krisen nr 2........... STROKEN

Den skriver jag om en annan dag.


Kram och ta hand om varandra.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar